Mysterieböckerna av Enid Blyton 1944-1955

Mysterieserien handlar (liksom Femböckerna) om två pojkar och två flickor, Philip och Dinah Mannering och Jack och Lucy-Ann Trent. Syskonen Philips och Dinahs pappa är död, men mamman fru Mannering jobbar med försäljning och skrapar ihop nog pengar för att bekosta barnens skolgång. Jack och Lucy-Ann är föräldralösa sedan många år tillbaka. De fyra syskonen träffas, och blir oskiljaktiga vänner.

Jack är ytterst fågelintresserad och äger en egen papegoja, Kiki, som i vissa fall lyckas skrämma bovarna på flykten med sina goda imitationer av människoprat och tåg som rusar igenom en tunnel. Tack vare Jacks fågelintresse har han samvete att genomföra regelrätta pojkbusstreck för att kunna studera sina älskade djur, t.ex. segla ut till förbjudna öar och bryta sig in i slott. Detta oacceperade okynne resulterar alltid i ett mysterium att lösa för kvartetten.

Som vuxen förebild och god vän finns privatdetektiven Bill Cunningham, som alltid tillkallas när barnen i princip redan har löst fallet. Hans uppgift är då att mer handgripligen förpassa delinkventerna inom lås och bom.

Eftersom jämförelsen är oundviklig med Fem-böckerna, kan man konstatera att det finns både likheter och skillnader. Mysterieseriens George är Dinah, som förvisso inte vill vara en pojke, men som ofta hamnar i handgriplig fejd med sin bror Philip. Han fyller nämligen gärna fickorna med otrevliga småkryp, ett intresse som systern inte delar. Lucy-Anne dyrkar sin bror och har ett betydligt lugnare sinne (som Anne). Pojkarna är naturligtvis modiga och orädda (som Julian och Dick). Hunden Timmy ersätts av den irriterande papegojan Kiki.

Men, det finns vissa skillnader som Enid lyckades hålla i sär bra, med tanke på att skrivandet varvades genom åren mellan fem- mysterie- och äventyrsböckerna. Mysteriebarnen är inte alls är lika matfixerade och bortskämda som fembarnen. Det vilar en mörkare, kusligare känsla över mysterieäventyren, och skurkarna är inte riktigt så tafatta utan utför reguljära mordförsök på barnen och Bill. Jack visar ett oerhört mod när han bestämmer sig att själv sova över på ett kusligt slott vid en ålder då man knappast vågade sova över hos mormor. Negern Jo-jo i första boken hade alltid ett rep runt magen redo att använda mot gossar som lägger sig i.

Förlaget har struntat i den ursprungliga utgivningsordningen, och har numrerat ordningen felaktigt på reklamtexten på baksidan av böckerna (även Femböckerna gjorde reklam). Enligt den svenska ordningen skulle Äventyrens hav läsas före Äventyrens dal, vilket är helt galet. I Äventyrens hav pratar man om hur spännade det var att lösa mysteriet i dalen, och flera detaljer avslöjas.

Dessutom är de svenska omslagsbilderna konsekvent felaktiga med papegojan Kiki sittandes på axeln på en brunhårig pojke (dvs Philip), för ägaren Jack är ju rödhårig. Det engelska omslaget på "the island of adventure" är korrekt återgivet med Kiki på den rödhåriga Jacks axel. Däremot på "the sea of adventure" har Philip den på axeln.

Menvaddådå - det var ju bara ungar som skulle läsa böckerna.... Här kommer den rätta ordningen:

Bild omslag U.K

Bild omslag Sverige

Äventyrens ö

1

1944

1956 ?

Äventyrens slott

2

1946

1957

Äventyrens dal

4

1947

1957

Äventyrens hav

3

1948

1957

Äventyrens berg

5

1949

1957

Äventyrens skepp

6

1950

?

Äventyrens cirkus

7

1952

?

Äventyrens flod

8

1955

1960